kameratre

Ikväll ska jag hålla föredrag om  Ge oss jobb Reinfeldt!

Nu känns det dock som att jag har hundratusen borrmaskiner i huvudet. Om det inte går över kommer de närvarande således mestadels höra det plågade skrik än ett föredrag.

För övrigt tycker jag synd om Irland.

för en sista höst
var vi trygga
som vi alltid hatat
att vi var trygga

för en sista sommar
behövde vi bara
fly morgondagen
som om den
aldrig fanns   

för en första vinter
fick bege oss dit
med ruset från
gårdagen fortfarande
pulserandes

för en sista måltid
var vi klädda svartvitt
och fick framför oss
en värld i färg

för en sista natt skulle jag krossa allt 
och ni var med mig.

tack

vi har kommit alldeles för nära
för nära tågen mot andra länder
vi känner hur järnvägen andas rök
vi känner hur allting andas rök

och det finns alldeles för många
människor här 
jag vänjer mig aldrig vid pulsen 
jag kommer alltid bli sämre med åren
och jag önskar att alla inte var
så perfekta
Varför är alla så jävla perfekta? 

för han är aldrig någonsin rädd
han får aldrig någonsin vara rädd

jag vet att jag saknar dem som inte skriker
de som knappt ens höjer rösten
de är mina hjältar när orden faller sönder
bland alla koraner och kristna böcker

och flickorna som söker tröst 
i större händer
de är lika ensamma som jag 
de har blivit lärda att ha torra tårkanaler
att aldrig någonsin vara svag 

vi har närmat oss atlanten
det finns inte längre några mirakel
som gör att man kan simma över
det är igår när kriget kom
det är imorgon när du lämnar
det är då som jag blir själv 

jag kan inte längre stanna kvar här
jag är som taggtråden runt staden
du är tårarna som föll från soldater
du faller sönder precis som soldater 
vi är alltid vackra pojksoldater

jag är så vacker när du drömmer
jag är så fin när du vaknar
men när du ser mig le
är jag det fulaste du vet
jag känner på orden som
lämnar din tunga att du undrar
varför du alls tog in mig när
jag var så jävla lätt att lämna
ett krossat minne
betalar inte några skulder
ett krossat hjärta
gör mig aldrig
religös 
jag hör ett barns obstinata skratt
det är inte långt kvar tills jag
ser dig
men det enda som du tänker 
är aldrig någonsin mer
som i en vacker hagelstorm
känner du att du snart
äntligen är fri och vacker
jag känner det vaga hoppet
tappa taget om min hand
ikväll finns det ingen som
känner att
kärleken den är sann
bland frosten där jag
somnar så vet jag att
det var det enda som
någonsin försvann 

Jag dricker ett lätt mörkrostat kaffe och känner ett otroligt sug efter choklad med schweizernöt och mandelkubb. Detta sugs stävjas något med att Kents debutskiva spelas i stereon. På tal om Kent är det meningen att jag ska göra en lista med Kents 30 bästa låtar. Har nu lyckats få ner antalet till 72. Bland annat är Celsius, Gummiband, Musik non stop och Idioter eliminerade. Hur 42 till ska försvinna är bortom mitt förstånd. Men men, det ska väl gå. Antar jag. För övrigt kommer låten som rubriken är hämtad ifrån inte heller vara med. Det är ungefär som att göra en lista på sina 30 bästa vänner. Fruktanstvärt hemskt, totalt ohyggligt och egentligen helt jävla omöjligt.

jag är född i min kejsares nya kläder
hennes hud väger alldeles för lite
för att jag ska känna värmen
som kommer när någon
lyssnar till just mina
frysta andetag 

som alla minnen vi någon gång
staplar på varandra 
likt tusen år av krig för en
känsla vi aldrig lyckats fånga
vi sökte drömmar där våra
hjärtan slog lika hårda slag

jag har sprungit för mitt liv
bara för att äntligen få stå still 
men mardrömmarna säger
nej de kommer aldrig någonsin
att släppa mig
och jag märker alla idioter här
på gatan hur de skakar och ler
de säger att det är känslan av 
att vara kär 
och jag minns hur du krossar 
de som ler 
likt pärlbanden i din hand
och när jag vaknar känns det
som att du verkligen är här
men ja, jag känner efter... 
det finns inga mirakel kvar
att leta efter om
man är som vi

och du är inte gud

(svarta) förhoppningar

Efter att bedrivit älskog med tidernas bästa eller näst bästa skiva (inte riktigt bestämt mig för om Röd är bättre än Hagnesta Hill eller inte) tänkte jag göra en liten lista på vad som borde vara Kents ultimata skiva, utifrån vilken position de har på skivan de kommer från. Exempelvis skulle Sundance Kid konkurrera med Elefanter om bästa inledningslåt och Om du var här konkurrera med Revolt III om bästa andralåt osv. Listan blir dock missledande eftersom inga b-sidor, speciallåtar eller låtar från The Hjärta & Smärta EP kommer finnas med på den. Insekter eller Visslaren kommer inte heller finnas med, då Hagnesta Hill är lite längre än övriga skivor. Men det skiter jag i, det är ju bara ploj.

Absolute Kent bör utifrån ovan kriterier se ut så här.

1. Elefanter. (I mycket hård konkurrens mot Sundance Kid.)

2. Kräm. (En klassisk singel som slog ut både Om du var här och Du är ånga.)

3. Dom Andra. (I ytterst hård konkurrens mot Gravitation och Krossa allt. Deras största singel någonsin är dock   given på en Absolute Kent-skiva.)

4. Kevlarsjäl. (Eliminerar både När det blåser på månen och Hjärta.)

5. Sjukhus. (Kents kanske bästa låt någonsin. Låtar som konkurrerade var OWC och Columbus.)

6.  Stoppa mig juni. (Väldigt svårt att inte ha med den här låten. Men bättre än Kärleken väntar och Vals för satan.)

7. Klåparen. (Den bästa låten på Du och Jag Döden är också bättre än Socker.)

8. Svarta linjer. (Skiljer sig markant från Pojken med hålet i handen som var främsta utmanare.)

9. Cowboys. (Hårt mot hårt mot Ensamheten som den knappt besegrade.)

10. Beskyddaren. (Självklart eliminerar Beskyddaren allt möjligt motstånd.)

11. 747. (På samma plats som Mannen i den vita hatten och Det finns inga ord. Men 747 måste bara vara med.)

Följaktligen blev resultatet att låtarna kom från följande skivor.

Hagnesta Hill - 4 låtar.
Röd - 2 låtar.
Du och Jag Döden - 1 låt.
Tillbaka till samtiden - 1 låt.
Vapen & Ammunition - 1 låt.
Verkligen - 1 låt.
Isola - 1 låt.  

Den låt från debutskivan som var närmast att komma med var När det blåser på månen.
Jag gillar onekligen Hagnesta Hill väldigt mycket fortfarande.

Jag har bara fyra saker att säga.

1. Jag hoppas kvällens Winnerbäck-konsert är den sämsta någonsin.

2. Röd är världens bästa skiva, Kents absoluta mästerverk. Sjukhus är tidernas bästa låt.

3. Robert Pattinson är ful. 

4. Det här var mitt mest okonstruktiva inlägg någonsin. Förutom grejen om Robert Pattinson. Han är faktiskt väldigt ful.

Idag var det tänkt att jag skulle se Winnerbäck tillsammans med några vänner. Jag och Johanna infann oss i höstrusket vid 16:00 ungefär. Vi samlade lite tidningar plastpåsar att ha som sittunderlag. Tog ut pengar till garderobsavgift. Köpte choklad och kaffe för att värma oss innan vi gick mot entrén och satte oss ner i förväntan. Tjugo minuter senare kom en kvinna och sade att det var inställt. En flicka drämde en stol i marken innan hon sprang iväg gråtandes med mascaran rinnandes längs med kinderna. Sedan kom min gamle svensklärare och bekräftade att det var inställt. Jag och Johanna lämnade i besvikelse. Jag ringde Alex och berättade att det var inställt. Jag ringde Sandra och berättade att det var inställt. Jag ringde Patrik och berättade att det var inställt. Folk ville inte tro på mig. Jag vill inte tro på mig. Jag önskade att jag ljög. Jag kände mig som Hin Håles utsände. Jag dog lite inombords. Men men. Den första december ska nya förhoppnignar skapas. Förhoppningsvis (snudd på upprepning) kommer inte de grusas och krossas och göra det omöjligt att fånga en fjäril. För det var längesen. Ja, det var evigheter sen nånting brann. I alla fall nära mig.

Men imorgon ska jag iaf bege mig till Estrad och inhandla Röd för 169 kronor. Sen ska jag lyssna. Tills det blir den första december. 

Jag tror jag lägger mig tidigt inatt.

har du kastat sista stenen
som dina drömmar en gång vilade på
bränt alla brev som du skrivit till någon
hjälte som sjöng ut dina känslor genom
rutan vid fönsterkarmen där du skrek
ut att den här världen skulle hålla käften
och att en vilsen man med röd kavaj
någon gång kunde besvara din
hängivenhet

bland torgen där du kysst natten
men aldrig någon sann kärlek farväl
skakar den sista stora rädslan
sönder varje leende och du känner
hur han skriker att du håller för hårt
och han är aldrig din att ta med till
ljusa horisonter där vågorna sätts
i brand

du är ute här i vimlet och letar
efter gamla minnen om något
som gått förlorat och som han
har aldrig delat
du har ändrat på ditt liv
jag har försökt att klä dig
när sista dansen tagit slut
är det enda som du önskar
att vakna upp med dina
fingrar i hans hår

jag undrar om du var sann
när jag sade att du var
det vackraste jag hade sett

jag har slutat vara vacker
jag har börjat vara ful
och när jag sprungit i ett liv
för att försöka hitta hem
har jag sålt mig i alla städer
som försvunnit ur min värld

du har slutat vara modig 
du har börjat vara feg
och när alla grå linjer
är mer än vad du någonsin
har känt dig saknad 
kommer du snälla falla i mig

jag är inte redo att hitta hem
du är inte redo att hinna hit
och när allting vi rör vid
inte längre blir till guld   
har vi bara en minimal chans
att bli vuxna tillsammans

som att vi älskade varandra

under oktoberhimlen
går vi mot ett slagfält
som inte längre betyder något
vi känner frosten i halsen
flackt blickandes mot globen
när hon lyser vagt rosa
som om vi väntade på april igen 

bredvid mörka väggar
där en man kommer sjunga
om hur stockholm kysser
honom på kinden
trängs vi på bänkrader
för att bevittna några sista sekunder
av värdighet innan vi faller

som om bara ångesten kunde dämpa fallet

sparkandes på höstlöven som
faller precis som vi faller
söker vi värme i våra halsdukar
av samma färger som du bär 
som om vi ignorerade vad de kallar heder

och vi fängslas av
de broar vi bränt
som aldrig tog oss riktigt över nej 
men vad du anförtror till oss
ska vi anförtro till dig 
vi bygger upp dig bit för bit igen

---

En kärlekssaga. Vi ska tillbaka.

Har jobbat med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock idag. Jättestora reptiler minsann. Ska snart upp och jobba med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock igen. Tre föreställningar. På söndag blir det  antagligen ytterligare tre föreställningar med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock. Såvida inte vår kära HoS hittar någon annan som kan jobba på söndag så jag kan bevittna det sista allsvenska derbyt för Hammarbys del på ett bra tag.

Tumme upp: Det brasilianska kaffet jag köpte till mamma blev antagligen en hitt, det smakade gott iaf. Världens finaste kaffehandel var det köpt i också.

Tumme ner: Världens smutsigaste och vidrigaste kaffekedja är på väg att etablera sig i Sverige. Sveriges materialistiska ungdomar, som prompt måste ha en kaffe från Starbucks (köp vatten och häll i lite snabbkaffe och spruta i kolasås så har du sådana där pliojdrycker) för det går då rakt inte att köpa en kaffe på de otaliga caféer eller kaffebarer som finns i Sverige. Eller för all del, brygga eget hemma. Nej då, det ska vara Starbucks. Stjärndollar. Blä. Själv är jag inte alls materialist och stödjer inga multinationella företag. Alls!

Nej, nu ska jag somna för att vakna upp till en morgondag där jag går till Globen för att jobba med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock, i mina Stan Smith från Adidas, som antagligen blivit sydda av några asiatiska arbetare för en svältlön på 13 öre i timmen och se med sorg hur alla kommer prata om dinosaurier, människor i dinosauriekostymer och kaffe. Från starbucks.

Incentiv, incentiv - hela vägen incentiv ser jag när jag blundar och någonstans här dör jag nog.

han glittrar när han ensam ligger
och övervintrar på badrumsgolvet
ser upp emot kaklet som fläckas gult
likt hans kala fingrar som trycks in
där hans ögon färgas blå och han
känner hur barnsoldater marscherar
i hans bröst som om allt var
krig och revolutioner

men han är inte Gud
trots alla marschaller
som brinner bland de öde torgen
likt sekler av människor som
alltid glöms bort
han håller käft
när vi spränger
sönder andra länder 

och alla flickor kommer
fortfarande skratta vid sina
första små danssteg
för de kan skrika genom väggar
likt blod på serpentiner

taktkänsla pappa, taktkänsla!

En eftersändning långt bort
till en annan stad genom
en tunnel där havet luktar rök
för en man som en gång
faktiskt sade farväl
även om det lätt glöms bort
vid det öppna tomma slaget  
för en saga som
aldrig skulle bli berättad
och drömmar som aldrig
skulle väcka några känslor till liv
eller ge plats för någonting större
som hon önskade hon gav honom

och hon flyr när allt är förlorat
även de sista cigaretterna 
vaggar lugnt emot hennes
ofrivilligt tagna bröst
och hon minns en sommar
när hon väntade på han
som skulle andas tungt
mot detsamma

och hon skulle resa sig från marken
och aldrig släppa taget om pojken
hon kysste hårt

så förbannat jävla hårt

men han kom aldrig.

det tar tid att lova sig själv
att aldrig skrämma slagen
som värker i ens knutna
svaga händer och jag
känner när tåget snart
ska lämna perrongen
att jag är för feg för
att stanna kvar här

jag är ett skenande
atlantis om jag någon
gång ens har existerat
precis som spökstäder
innanför ditt pannben 
växer likt glaciärer  
jag är pripjat för
de som älskar 

och du sa...

det blåser utanför mitt
fönster och jag håller
dig för hårt i mina fingrar
du stjäl min tid som när
drömmar suddas ut
och löven formar
saknad vid mina fötter


min knutna hand i fickan

Jag slår sönder drömmar
längs din skuldra och jag
finner något man skulle
kunna kalla för sorg om
jag någon gång vågade
vara lycklig
Du kommer ändå aldrig
falla ner som en förlorad
ängel invirad i egna poem
du söker efter en flickas
fotsteg att ta dig härifrån
Jag glömmer allt som
minns hur du kände mig
när jag frös om vintern
likt ett barn fryser när
hans mamma ljuger
Du undrar hur man saknar
någon som ingen annan
någonsin har saknat men
du hatar hur han ______
när allt han ser är mer
än vad du vågar bli 
Vi fick chansen att
glömmas bort precis som
kvinnorna som skrev
om historien 
jag hör hur du somnar om
när slagen har ljugit för
dig en gång till
(Jag älskar dig särskilt när du hatar mig)

Tycker att det passar mig att Kents nya skiva heter Röd.

Idag släpps nya singeln TÖNTARNA digitalt, den 12 oktober släpps singeln fysiskt, innehållande tre spår varav två remixer av Punks Jump Up och Familjen. Den 6 november kommer albumet RÖD.

Konsert i Stockholm i februari.

vi vandrade genom block
av höghus och jag kände
efter i fickan om jag hade
något att lysa upp natten
med du suckade tungt
att världen inte var som
du en gång hatade den
jag saknade ditt glömda
leende i sjalen när du sparkade
bort gruset från dina seglarskor
och det fanns inga snölyktor
att lysa mina värmeljus i
men pärlorna skulle aldrig
blänka hur hårt jag än
kramade din hand

du rökte. jag frös.