kameratre

Jag slår sönder drömmar
längs din skuldra och jag
finner något man skulle
kunna kalla för sorg om
jag någon gång vågade
vara lycklig
Du kommer ändå aldrig
falla ner som en förlorad
ängel invirad i egna poem
du söker efter en flickas
fotsteg att ta dig härifrån
Jag glömmer allt som
minns hur du kände mig
när jag frös om vintern
likt ett barn fryser när
hans mamma ljuger
Du undrar hur man saknar
någon som ingen annan
någonsin har saknat men
du hatar hur han ______
när allt han ser är mer
än vad du vågar bli 
Vi fick chansen att
glömmas bort precis som
kvinnorna som skrev
om historien 
jag hör hur du somnar om
när slagen har ljugit för
dig en gång till
(Jag älskar dig särskilt när du hatar mig)