kameratre

jag är så vacker när du drömmer
jag är så fin när du vaknar
men när du ser mig le
är jag det fulaste du vet
jag känner på orden som
lämnar din tunga att du undrar
varför du alls tog in mig när
jag var så jävla lätt att lämna
ett krossat minne
betalar inte några skulder
ett krossat hjärta
gör mig aldrig
religös 
jag hör ett barns obstinata skratt
det är inte långt kvar tills jag
ser dig
men det enda som du tänker 
är aldrig någonsin mer
som i en vacker hagelstorm
känner du att du snart
äntligen är fri och vacker
jag känner det vaga hoppet
tappa taget om min hand
ikväll finns det ingen som
känner att
kärleken den är sann
bland frosten där jag
somnar så vet jag att
det var det enda som
någonsin försvann