kameratre

jag är född i min kejsares nya kläder
hennes hud väger alldeles för lite
för att jag ska känna värmen
som kommer när någon
lyssnar till just mina
frysta andetag 

som alla minnen vi någon gång
staplar på varandra 
likt tusen år av krig för en
känsla vi aldrig lyckats fånga
vi sökte drömmar där våra
hjärtan slog lika hårda slag

jag har sprungit för mitt liv
bara för att äntligen få stå still 
men mardrömmarna säger
nej de kommer aldrig någonsin
att släppa mig
och jag märker alla idioter här
på gatan hur de skakar och ler
de säger att det är känslan av 
att vara kär 
och jag minns hur du krossar 
de som ler 
likt pärlbanden i din hand
och när jag vaknar känns det
som att du verkligen är här
men ja, jag känner efter... 
det finns inga mirakel kvar
att leta efter om
man är som vi

och du är inte gud

(svarta) förhoppningar