Du är alltid suverän

har du kastat sista stenen
som dina drömmar en gång vilade på
bränt alla brev som du skrivit till någon
hjälte som sjöng ut dina känslor genom
rutan vid fönsterkarmen där du skrek
ut att den här världen skulle hålla käften
och att en vilsen man med röd kavaj
någon gång kunde besvara din
hängivenhet

bland torgen där du kysst natten
men aldrig någon sann kärlek farväl
skakar den sista stora rädslan
sönder varje leende och du känner
hur han skriker att du håller för hårt
och han är aldrig din att ta med till
ljusa horisonter där vågorna sätts
i brand

du är ute här i vimlet och letar
efter gamla minnen om något
som gått förlorat och som han
har aldrig delat
du har ändrat på ditt liv
jag har försökt att klä dig
när sista dansen tagit slut
är det enda som du önskar
att vakna upp med dina
fingrar i hans hår

jag undrar om du var sann
när jag sade att du var
det vackraste jag hade sett

Kommentarer
Postat av: Sebastian

Om väldigt nära vänskap som inte höll. Jag var 14/15.

2009-11-03 @ 19:31:54
URL: http://kameratre.blogg.se/
Postat av: alex.

Jag tolkade den annorlunda än det du skrev att den handlade om. Men det var det finaste jag läst på länge. Helt otroligt. Jag försökte välja ut en del som 'stod ut', som jag brukar göra, men jag kunde inte välja. Hela texten är klockren, rakt igenom.

2009-11-03 @ 23:06:32
URL: http://anotherword.blogg.se/
Postat av: alex.

Jag tror jag fick känslan av att den handlade om att vilja ha någon för mycket, någon som inte vill ge tillbaka lika mycket (och du känner

hur han skriker att du håller för hårt

och han är aldrig din att ta med till

ljusa horisonter där vågorna sätts

i brand) men att man till slut inser att det kanske är en dröm, en illusion av någon som man egentligen jagar (du är ute här i vimlet och letar

efter gamla minnen om något

som gått förlorat och som han

har aldrig delat [...] jag undrar om du var sann

när jag sade att du var

det vackraste jag hade sett) Och just insikten om att känslan kanske inte var som man trodde att den var, märks i första meningen (har du kastat sista stenen som dina drömmar en gång vilade på), vilket gör det så otroligt snyggt när du avslutar på det sätt du gör. Som att knyta ihop säcken; referera tillbaka till början. Märkte det först andra gången jag läste.

2009-11-04 @ 00:20:34
URL: http://anotherword.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0