kameratre

jag har slutat vara vacker
jag har börjat vara ful
och när jag sprungit i ett liv
för att försöka hitta hem
har jag sålt mig i alla städer
som försvunnit ur min värld

du har slutat vara modig 
du har börjat vara feg
och när alla grå linjer
är mer än vad du någonsin
har känt dig saknad 
kommer du snälla falla i mig

jag är inte redo att hitta hem
du är inte redo att hinna hit
och när allting vi rör vid
inte längre blir till guld   
har vi bara en minimal chans
att bli vuxna tillsammans

som att vi älskade varandra

under oktoberhimlen
går vi mot ett slagfält
som inte längre betyder något
vi känner frosten i halsen
flackt blickandes mot globen
när hon lyser vagt rosa
som om vi väntade på april igen 

bredvid mörka väggar
där en man kommer sjunga
om hur stockholm kysser
honom på kinden
trängs vi på bänkrader
för att bevittna några sista sekunder
av värdighet innan vi faller

som om bara ångesten kunde dämpa fallet

sparkandes på höstlöven som
faller precis som vi faller
söker vi värme i våra halsdukar
av samma färger som du bär 
som om vi ignorerade vad de kallar heder

och vi fängslas av
de broar vi bränt
som aldrig tog oss riktigt över nej 
men vad du anförtror till oss
ska vi anförtro till dig 
vi bygger upp dig bit för bit igen

---

En kärlekssaga. Vi ska tillbaka.

Har jobbat med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock idag. Jättestora reptiler minsann. Ska snart upp och jobba med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock igen. Tre föreställningar. På söndag blir det  antagligen ytterligare tre föreställningar med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock. Såvida inte vår kära HoS hittar någon annan som kan jobba på söndag så jag kan bevittna det sista allsvenska derbyt för Hammarbys del på ett bra tag.

Tumme upp: Det brasilianska kaffet jag köpte till mamma blev antagligen en hitt, det smakade gott iaf. Världens finaste kaffehandel var det köpt i också.

Tumme ner: Världens smutsigaste och vidrigaste kaffekedja är på väg att etablera sig i Sverige. Sveriges materialistiska ungdomar, som prompt måste ha en kaffe från Starbucks (köp vatten och häll i lite snabbkaffe och spruta i kolasås så har du sådana där pliojdrycker) för det går då rakt inte att köpa en kaffe på de otaliga caféer eller kaffebarer som finns i Sverige. Eller för all del, brygga eget hemma. Nej då, det ska vara Starbucks. Stjärndollar. Blä. Själv är jag inte alls materialist och stödjer inga multinationella företag. Alls!

Nej, nu ska jag somna för att vakna upp till en morgondag där jag går till Globen för att jobba med människor i häftiga dinosauriekostymer och dinosaurier rullandes på stenblock, i mina Stan Smith från Adidas, som antagligen blivit sydda av några asiatiska arbetare för en svältlön på 13 öre i timmen och se med sorg hur alla kommer prata om dinosaurier, människor i dinosauriekostymer och kaffe. Från starbucks.

Incentiv, incentiv - hela vägen incentiv ser jag när jag blundar och någonstans här dör jag nog.

han glittrar när han ensam ligger
och övervintrar på badrumsgolvet
ser upp emot kaklet som fläckas gult
likt hans kala fingrar som trycks in
där hans ögon färgas blå och han
känner hur barnsoldater marscherar
i hans bröst som om allt var
krig och revolutioner

men han är inte Gud
trots alla marschaller
som brinner bland de öde torgen
likt sekler av människor som
alltid glöms bort
han håller käft
när vi spränger
sönder andra länder 

och alla flickor kommer
fortfarande skratta vid sina
första små danssteg
för de kan skrika genom väggar
likt blod på serpentiner

taktkänsla pappa, taktkänsla!

En eftersändning långt bort
till en annan stad genom
en tunnel där havet luktar rök
för en man som en gång
faktiskt sade farväl
även om det lätt glöms bort
vid det öppna tomma slaget  
för en saga som
aldrig skulle bli berättad
och drömmar som aldrig
skulle väcka några känslor till liv
eller ge plats för någonting större
som hon önskade hon gav honom

och hon flyr när allt är förlorat
även de sista cigaretterna 
vaggar lugnt emot hennes
ofrivilligt tagna bröst
och hon minns en sommar
när hon väntade på han
som skulle andas tungt
mot detsamma

och hon skulle resa sig från marken
och aldrig släppa taget om pojken
hon kysste hårt

så förbannat jävla hårt

men han kom aldrig.

det tar tid att lova sig själv
att aldrig skrämma slagen
som värker i ens knutna
svaga händer och jag
känner när tåget snart
ska lämna perrongen
att jag är för feg för
att stanna kvar här

jag är ett skenande
atlantis om jag någon
gång ens har existerat
precis som spökstäder
innanför ditt pannben 
växer likt glaciärer  
jag är pripjat för
de som älskar 

och du sa...

det blåser utanför mitt
fönster och jag håller
dig för hårt i mina fingrar
du stjäl min tid som när
drömmar suddas ut
och löven formar
saknad vid mina fötter


min knutna hand i fickan

Jag slår sönder drömmar
längs din skuldra och jag
finner något man skulle
kunna kalla för sorg om
jag någon gång vågade
vara lycklig
Du kommer ändå aldrig
falla ner som en förlorad
ängel invirad i egna poem
du söker efter en flickas
fotsteg att ta dig härifrån
Jag glömmer allt som
minns hur du kände mig
när jag frös om vintern
likt ett barn fryser när
hans mamma ljuger
Du undrar hur man saknar
någon som ingen annan
någonsin har saknat men
du hatar hur han ______
när allt han ser är mer
än vad du vågar bli 
Vi fick chansen att
glömmas bort precis som
kvinnorna som skrev
om historien 
jag hör hur du somnar om
när slagen har ljugit för
dig en gång till
(Jag älskar dig särskilt när du hatar mig)

Tycker att det passar mig att Kents nya skiva heter Röd.

Idag släpps nya singeln TÖNTARNA digitalt, den 12 oktober släpps singeln fysiskt, innehållande tre spår varav två remixer av Punks Jump Up och Familjen. Den 6 november kommer albumet RÖD.

Konsert i Stockholm i februari.