kameratre

jag har saknat dig 
någon att skada
någon att låta gråta för mig inatt
du var så vacker
och jag gjorde dig så ful
så ful som bara jag kan vara
och du pratar om tystnaden
som om tystnaden var
allt du visste
men vad visste du
du visste ingenting
men ändå vaknar jag
på ditt golv
jag säger att jag
är naken jag
är fri 
om du sviker mig ger du
mig bara någonting större
någonting större att brinna i
jag är ett kungarike för
tioåringar 
och om du visste vad jag gör
och om du visste vad jag rör
hade du redan somnat in...

Hon sa: vi spränger horisonten tillsammans, du och jag

Jag kan inte riktigt minnas när det var så här mycket snö ute. Satan vad det faller. Kanske är det naturen som vill vara snäll mot de imbecilla politiker som inte lyckas få fram något juridist bindande avtal samt den danska polisen som slår de demonstranter som vill få till en förändring. "Det kanske kommer en förändring, men det tar den tid det tar". Det kommer ta tid. Men det är lugnt. Det snöar ju nu.

Jag var och såg Lars Winnerbäck på Hovet i måndags. Jag hade ett fint sällskap i form av Alex och Malin. Konserten var bättre än den sista på Hultsfred; de nya låtarna gör sig verkligen bra i ett slags arenarockformat. Höjdpunkterna var "Brustna hjärtans höst", "Om tiden vill ifatt", "Elden" och "Hugger i sten". Under den sista låten blottar han sig själv totalt när han står ensam på scen tillsammans med en elgitarr. Vackert. Oerhört vackert. Men. Trots att konserten var nästan perfekt var den inte som den borde vara. Att det var något, eller någon, som fattades.
En vän. En vän som jag hämtade ut biljetterna med. En vän som jag köade med för en månad sen. En vän jag traskade bort från det trista beskedet i vemod med. En vän som är hos en annan vän på andra sidan jorden. Med sol och värme. En vän som jag skulle gått på konserten med. Nu blev det inte så. Men sommaren kommer även till Sverige en dag. Och jag hade henne i tankarna när jag såg en man med långt rött hår lyfta Hovet under "För dig". För den kommer ju alltid vara för dig, eller hur? 

Till sist var jag ordförande under min gamla gymnasieskolas FN-rollspel. Det känns ganska kul att frekvent bli tilltalad "Högt ärade Herr Ordförande".

tunn späd kropp
sju år
hans veckopeng
försvinner lika snabbt
som åren i timglaset
hon förvarar i sin hand
från huden av hans kinder
stryker hon med naglar
som lena rakblad bort
tårarna som aldrig satte
några hjärtan i brand

han är naken
skadad blek
som en harhjärtad dröm
om att världen kunde
var hur vacker som helst
är han kär i alla gator som
tar honom härifrån
och ur ljusen från alla
fotografier som lyser
upp staden får honom 
ser han henne komma närmre
som någonting änglalikt
han håller andan
som om han frös

hon är vacker
han är feg
från hennes läppar
hör han en röst som
ökar takten på slagen
som höjer pulsen och
han vet om natten blir
sagolik om han bara vågar
känna henne som sin
han är hennes motsatta
spegelbild men hon håller
hans händer vant och lugnt
hon andas som om det
var de som ledde revolten
mot alla brustna minnen
som om det var de som
var maskinen som krossade
den ensamma vintern
och han lyssnade till hennes
andetag när hon sa

det är så här man slår sönder hela världen

Kampen fortsätter.

Hämtat från http://www.vegsoc.org/fish/

"Vegetarians don’t eat fish and they never have. Many things have changed since The Vegetarian Society was founded in 1847 but two important definitions haven’t:

“ VEGETARIAN” – someone who doesn’t eat animals
“ FISH” – cold-blooded, water-dwelling animal

Fish may not appear as cute and cuddly as young lambs, however they do feel pain and they do suffer. The fishing industry is responsible for some of the most environmentally damaging practices affecting our seas and oceans today. What’s more eating fish can be bad for your health." 


Sekunden innan den här söta fisken får en krok genom käften och
sedan nacken avsliten...

Hela Sverige har stannat
klätt i mexitegel har alla städer
fallit sönder alla likbleka människor
har bromsat in på vägarna
lyktorna vill inte längre ge ifrån sig någon ljus
i mörkret famlar vi efter varandras händer
fastän jag vet att du inte är här
även om jag blev lämnad kvar i regnet
är du den enda som vet om var jag är
det finns en värld där ingen ser mig
det finns en värld där ingen vet om
våra tysta hemligheter

men alla andetag jag flytt från
de betyder mer än alla sagor som jag läst
jag har aldrig sett ett lyckligt slut
så jag kastar allt du lärt mig och
allt du någonsin har gett mig lämnar jag kvar
som gamla minnen snart kommer ändå alla
hjärtslag ta slut hos alla
delade familjer vackra städer
ensamma syskon som undrar var vi är

Ville bara säga att det står kent i svart på mitt vita örngott. Jag fick det för ett år sen när jag fyllde 18. Av min vän Katarina. Det är det vackraste örngott som går att äga.

För övrigt har jag 223 ord senare förhoppningsvis någonting stort på gång. På fredag kl 15. Det har jag lovat.

Innan dess lämnar jag er med den här låten av den här oerhörda duktiga sångerskan med en otroligt vacker röst.