Mörkblått

du skrek om den sista tiden 
att minnen av mig alltid var 
precis som det du aldrig ser 
drömmen om något vackrare 
än nu 
föraktet för att jag andas och 
låtsas att jag aldrig minns dig 
som om jag borde falla naken 
färga mina sår som huden 
jag brände för att slippa dig 
samma lögner som jag aldrig
föll för

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0