kameratre

jag skrev mitt namn på
gränsen av en stad jag
aldrig skulle återse som
ett minne av hon som
aldrig ville att jag skulle
återse henne med mig
där stjärnorna en gång
fyllde år som bara ett
barn kan fylla år som
hon förklarade för mig
att jag bara är ett barn
ibland när jag önskade
mig sådant man inte får
önska sig i den där staden
jag en gång kallade min
för det enda jag tänke på
att hon skulle kalla mig
men hennes hjärta blev
för mig bara lång spår av
längtan ängslan förtvivlan
som bara ett barn uppvuxen
i fel stad i fel hem i fel kropp
känner när han längtar bort
någon annanstans bara det
inte längre kallas hem