kameratre

jag är inte rädsla
bara ängslan av att
jag aldrig ska få sluta
andas men det är bara
längtan som såren jag
slutade få när jag
äntligen blev ensam
och jag kände det när
du fyllde mina 

och hon svarade att
jag är allt hon aldrig ville ha
kvar i livets sämsta tid
och jag kände att bara
jag slipper vila i frid
kan jag återgå till
att inte finnas

en sista tillbakagång
fy fan vad skönt det är
att bränna själen och
inte vara bara uppstå
som en gud du knullat sönder
med dina oskyldiga händer
och du andas nej sluta andas
för det förstör allt av dig
jag vill ska vara mitt