Kranskommun
ovanför marken
där finns ingenting
bara små svarta moln
och en övergiven flicka
som ber till gud om att
äntligen få brinna
utanför fönstret
där hon en gång andats
pratar hon lugnt om
att vara sin egen återbörd
men handen i fickan
vågar inte vara knuten
ens en sekund
framför henne
har allt redan vissnat
hon önskar att hon drack
som alla andra drack
för att en gång
äntligen få (sluta)
finnas
där finns ingenting
bara små svarta moln
och en övergiven flicka
som ber till gud om att
äntligen få brinna
utanför fönstret
där hon en gång andats
pratar hon lugnt om
att vara sin egen återbörd
men handen i fickan
vågar inte vara knuten
ens en sekund
framför henne
har allt redan vissnat
hon önskar att hon drack
som alla andra drack
för att en gång
äntligen få (sluta)
finnas
Den färgblinde piloten
klär av mig bara för
att du ska få se någon
du kan önska du aldrig var
och jag ser nästan vacker
ut om du bara stänger
ögonen precis
slår ett slag för slagen
slår ett slag för slagen
nere på parkeringen
där jag låg kvar för
att du bad och jag
slutar nästan andas
för att du ska vara
lycklig idag
vad behöver jag ett
tak över huvudet när
tak över huvudet när
det regnar i mitt hjärta
som en störflod i mina vener
gråter bara för att jag
är oförlåtligt svag
som ett hav som
ingen hittar förlorar
gråter bara för att jag
är oförlåtligt svag
som ett hav som
ingen hittar förlorar
du allt om jag nästan
är vid liv
jag är ditt mörker
du aldrig vill tända
