Vapen utan ammunition
jag slog ett slag
men jag visste inte
vad jag slogs för
jag skulle se igenom dig
men du var som en stenmur
jag skulle kunna andas
när du närmade dig
men du var som
svavel för min hals
jag ville känna när
du inte var här
men jag visste inte
hur man kände när
du inte var här
jag ville vakna ensam
i en tvåvåningssäng
men jag vaknade aldrig
ensam inte ens
när du lämnade mig
jag ser ut genom ett
övermålat fönster
men jag ser bara den
grå färgen som
din hud gav mig
jag vet att jag förtvinar
i min ensamhets anlete
jag har alltid varit
din att förstöra
Kommentarer
Postat av: .
Du skriver otroligt bra Sebastian
Dina dikter lättar verklighetens obehag för en liten stund
Postat av: M
Det är verkligheten
som står skriven
försöket att fly den
krossas
inte ens mellan raderna
kan jag finna trösten
- av en clowns leende
inte ens mellan raderna
kan jag finna styrka
- av gamla dagars oskuld
för din dikt, är den dikt
som berättar
en verklighet
- är den min ?
Trackback
