Pingviner
hon och jag står
vid slutet av oss
hon har sedan länge
släppt min hand
jag fumlar efter
hennes kalla fingrar
önskar svagt
du finns väl
fortfarande
kvar?
hon och jag andas
inte längre samma
andetag och när
hon ser in i mig
en allra sista gång
skänker jag hennes
högsta önskan om
att aldrig mer
behöva känna
min puls
hon och jag finns
bara där känslor
aldrig någonsin
blir besvarade
som ett sista avsked
bränns hennes naglar
mot min bleka hud
jag minns hur
jag en gång
levde för
henne
hon och jag har
aldrig varit vi
Kommentarer
Trackback
