kameratre

hon har skrivit sägner om
hur världen skulle kunna vara
egna hantverk som hon själv
kan längta till och försvinna i
om hon någonsin behöver en vän

jag har letat på marken efter ord
som en gång varit mina
utanför husen där paniken ekar
över torget famlar jag svagt med
mina tårar jag har inga nycklar
som öppnar någons dörrar

hon viskar för sig själv om orden
som förändrade sägnerna hon
en gång skrev och som jag
önskar att hon tog min hand 
när hon skrek ut mitt namn

Sebastian det spelar ingen roll 
om du blir något stort eller
faller och långsamt tynar
bort