kameratre

jag ser dig vandra över vattnet
jag vet inte om det är fruset
eller om du är så magisk som
jag faktiskt ser dig
och jag vet att jag inte längre
vågar gå fram och känna efter
om jag också klarar av gå
för ingenting av mig blir
någonsin magiskt för någon
och jag undrar om jag kommer
falla som jag faller för dig
som i ett mörker utan botten 
ett hav utan land tusen oceaner 
som jag inte lyckas simma igenom 

jag ser dig andas genom natten
för den kalla röken den fastnar
nästan som min blick på dig 
och jag fryser som ögonblicken
med dig i mina drömmar mitt huvud
mina hjärtslag mitt hjärta och
jag älskar de där orden som
tränger igenom när du säger
att allting någon dag kommer att
bli bra så fantastiskt nästan perfekt
och jag skakar när jag märker
att du vänder dig om
mot mig vem är det som skadar
de som ler

genom staden har det blivit
nästan morgon och jag ser
solljuset glittra som snö har
lagt sig över istider och jag
märker inte ens att du stannat
jag vaknar som av en plötslig
hagelstorm och allting faller
som de sista slagen över mina
frusna händer och jag vet att
jag aldrig kommer hinna ikapp
tiden mina tårar kommer aldrig
skildras i några apokalypser 
du låter mig till och med nudda
min hand när du säger att jag
aldrig kommer våga ge upp 

som en falsk kärlekshistoria