kameratre

anfall mig som om jag var ditt försvar
under dina färgade naglar trycker
jag sönder ditt samvete du kan rispa
in tårar som skär hela min nakna
spädbarnskropp till något änglalikt 

det är hennes otrogna hjärta som
får dig att gråta och falla likt
regnbågens alla färger
särskilt dem du aldrig någonsin sett
eller fått spegla ditt trasiga leende i 

och du vaknar en morgon när
hon somnat till sommarens
sista skälvande sekunder likt
en bris från ett annat hav 
och du trycker hårt dina händer
mot din alldeles för bleka tinning
när vinden vänder efter kapporna
och du känner i din alldeles för
tomma bröstkorg att hon är
någonting du aldrig någonsin varit

eller kommer bli

för utanför blixtrar bara

... (kort andetag)

sagor