kameratre

hon skriker att hon faller
någonstans i någon stad
där jag aldrig är
om jag målar upp skuggor
från där hon träffar marken
som mitt ansiktes gloria
som hennes epicentrum
hon skriker att hon faller
till ljuset av kameror
som blixtrar starkare än
vad jag någonsin kände
om jag ångrar mig
kommer det aldrig
vara tillräckligt för
hon skriker att hon faller
och bara för mig 
som om hon förstörde
euforier från ditt hjärta
försvann från dig
bara för att sluta vissna
men när du kommer
närmre får du mig
nästan till något
perfekt