kameratre

en liten vilja om att älska
var det sådant du sa
att du kunde dö för
var det därför du stod kvar
när bussen slutat gå och
tänkte att han kanske
han kanske hittar tillbaks
till dig fast han aldrig
varit där

en liten känsla om att hata
var det enda som var värd mig
när man står i skuld till dem
som aldrig kände samma sak
jag har så många kvar att dö för
men mina hjärtslag tappar fart
orkar inte riktigt fram
för att slå en sista gång
för dig

en liten känsla om att sakna
och du vet att jag bara skriver
plattityder om samma jävla sak
du älskar att jag är en enda stor
kliché att kunna se igenom
du vill dö bland rosor för
att du älskar romantik
jag vill aldrig någonsin
dö för dig

en liten känsla om att inte
känna någonting trots att
jag önskar att varje ord
du sade var sant och de
sista stumma andetagen
kunde ristas in i mig
jag fingrar efter mitt hjärta
men olycklig kärlek
är så äckligt klyschigt
att dö för